Stockholmsbörsen förlorar sin andra vd på relativt kort tid. Samtidigt brottas handelsplatsen med stora trovärdighetsproblem. Rättvisa och jämlikhet verkar glömmas bort i konkurrensen om aktiehandeln.
Stockholmsbörsen har blivit allt mer otydlig i sin amerikanska ägares skugga. Att äga en marknadsplats innebär alltid intressekonflikter. Under senare tid har SvD i en rad avslöjanden kunnat visa att Stockholmsbörsens agerande ifrågasatts från många hålla.
Framförallt högfrekvenshandeln är en stor konflikthärd. Stockholmsbörsen vill till exempel inte berätta vilka fördelar högfrekvensfirmorna får. Det har fått finansmarknadsminister Per Bolund att ryta till och kräva att alla ska ha lika information, annars skadas förtroendet för börsen kraftigt.
Stockholmsbörsens affärsmetoder ifrågasätts också av konkurrensverket. Myndigheten anser att börsen genom hotfulla mejl har hindrat uppstickarbörsen Burgundy en plats i en datorhall. Bakgrunden är att det har blivit allt viktigare att ha närhet till börsen digitalt. Nasdaq tillbakavisar alla anklagelser.
Att driva en handelsplats är inte helt enkelt. Du ska inte bara ta bra betalt av dina kunder, börsbolagen, för en notering. Du ska ju också övervaka dem och ta ansvar för att mäta ut lämpliga straff om någon missköter sig. En börskund som bestraffats lär väl inte kryssa i en glad gubbe i kundnöjdhetsundersökningar, så att säga.
I förlängningen naggar det på förtroendet för Stockholmsbörsen som handelsplats.
Även om det är en börsens disciplinnämnd som oberoende avgör vad som strider mot god sed känns hela förfarandet något tandlöst. Vare sig böter eller skämselfakton är särskilt hög. I förlängningen naggar det på förtroendet för Stockholmsbörsen som handelsplats.
Stockholmsbörsen köptes av Nasdaq 2007, konkurrensen har blivit betydligt tuffare för börsaktörer sedan dess. Det kan vara en förklaring till tveksamheterna runt Stockholmsbörsen. Kanske har också den amerikanska ledarstilen slagit igenom fullt ut. Ett ledarskap som bygger på konsensus är på utdöende och ersatt med något som mer liknar att blint följa den amerikanska ledningen. Det har sannolikt hjälpt till att sätta Stockholmsbörsen trovärdighet på spel.
Magnus Billing, som nu lämnar Nasdaq för att bli chef på pensionsjätten Alecta, gör det med andra ord i rätt tid. Att bli vd för Alecta är en post med makt. Drygt 113 miljarder kronor förvaltar Alecta och portföljen förvaltas inte som någon indexportfölj. Alecta har till exempel inga aktier just nu i ett av Stockholmsbörsens största bolag, Telia. Alecta har istället satsat stort i H&M, Investor och SEB. Med stort ägande kommer inflytande både i Perssons H&M och i finanssektorns finaste rum, Wallenbergssfären som för övrigt är Nasdaqs största ägare genom Investor.
Alecta har under Staffan Grefbäcks vd-tid varit en ganska otydlig ägare som varit försiktigt med att ta ställning i viktiga frågor som berör bolagen man har i portföljen. Ett större engagemang vore därmed välkommet. Det finns inte så många som vågar markera mot maktetablissemanget på börsen och peka ut missförhållanden.
Återstår att se om Magnus Billing är beredd att ta en mer aktiv roll. Helst skulle man vilja se honom ta upp kampen mot sin tidigare arbetsgivare om att alla ska ha samma möjligheter i börshandeln och att ingen ska ha tekniska fördelar eller bättre tillgång till information än någon annan. Att ha en rättvis marknadsplats är grunden för att upprätthålla förtroendet för Stockholmsbörsen och är en förutsättning för att Alecta ska få pensionskapitalet att växa maximalt.
Forrás: http://www.svd.se